cimsjooberg

kan inte förstå vad snabbt tiden går, tiden bara rusar förbi och snart ska jag bestämma mitt största val hitills. bestämma hur min framtid ska se ut. kommer inte kunna lämna den vanliga gamla skolan man alltid går till, även fast man blir så jävla skol less ibland. det är som ett andra hem, folk man nästan växt upp med finns där. kommer kännas konstigt att komma till en helt ny skola men helt nya folk. kommer vara pinsamt från början, men man lär väl sig hitta ett mönster att gå i. hitta nya vänner att umgås med. men är det igentligen någonting att oroa sig över? man har ju tid över för att vara med dom man skiljer sig från, men det kommer kännas tomt att inte träffas lika mycket som man brukar. jag är inte redo för att bestäma vad jag bli bli när jag blir stor.. jag känner mig fortfarande som en 10åring som behöver leka av mig några år till... jag gruvar mig så mycket inför det här. någon där ute som känner som mig? att ta ett steg närmare till ''vuxenlivet''? det är väl bara svårt att vänja ifrån sig saker man har gjort i 9 år. att byta från lågstadiet till högstadiet var bara en häftig grej, men det här? njaa.. känns bara konstigt i magen när man tänker på det..


man hinner knappt blinka till innan allting är borta.
timmar blir till dagar, ja åren blir för korta.
skulle kunna spola tillbaka tiden bara jag fick,
ja ibland önska jag att det gick.. /c.